NSD 1/9 2007

Konst som föreställer.

Ett hus i en bred färgram med detaljer som småfåglar eller insekter kantar. Så kan en typisk Edetun målning se ut. "Jag vill göra det lättare för betraktaren att se vad bilden föreställer. Därmed inte sagt att den är lätt att förstå", säger konstnären Thomas Edetun.

Under tiden på Konsthögskolan var det abstrakt måleri som gällde för konstnären Thomas Edetun. Men ju längre tiden led började han fundera på varför han egentligen målade nonfigurativt. Och trots att måleri ansågs vara "ute" och landskapsmålning "nördigt" var det till slut där han hamnade när det 1990 tog slutgiltigt stopp med det abstrakta.

- Egentligen så finns det inget som säger att abstrakt konst skulle vara mer personlig än figurativ - vad jag än gör som konstnär så finns ju passionen där. Och jag ville utforska dels den långa målartraditionen och landskapstraditionen för att se om det fanns något nytt att göra där, om man kunde kombinera samtid och tradition, säger Edetun.

Resultatet blir dukar med stora bakgrundsfält, centrerade landskapsbilder och detaljer i ramfälten. Ibland en text.

- Jag använder mig medvetet av saker som man känner igen eftersom det finns en läsbarhet i det. Då kan jag göra det lättare för betraktaren att se. Men samtidigt menar jag inte att det ska bli lättare att förstå, för det kan vara knepigt att försöka sätta samman de olika saker som förekommer på målningarna. Ofta har de ju inget självklart samband. Men då är det upp till betraktaren att göra sin egen tolkning.

Processen med ett verk är lång. Ständigt samlar Edetun på sin idebank, där bilder från konstverk och media läggs på hög.

- Vi människor omges ju av så otroligt mycket bilder att vi blir helt sönderpumpade, därför är det intressant att se vilka man fastnar för och reagerar på. Det är kanske inte alltid man kan sätta fingret på vad som tilltalar en - det kan vara en arkitektur, eller en form eller en färg - men jag hoppas att det jag själv fastnar för ska ha någon slags allmängiltighet.

Tidigt bestämmer han format, grund och komposition och väljer ut en bild. Därefter bestämmer han vilka detaljer som ska komplettera verket.

- Jag försöker förena saker som egentligen inte hör ihop så att det blir något nytt.

Själva hantverksprocessen går sedan snabbt.

- Jag försöker hålla mig själv lite utanför och arbeta systematiskt så att jag inte ska bli känslomässigt engagerad. Men efteråt inser jag ju att alla verken har en personlig koppling. Ibland försöker jag medvetet missförstå det jag skapar för att på något sätt sätta krokben för mig själv. Det blir en balansgång mellan det medvetet valda och att befinna sig ute på hal is.

Publicerad: 2007-09-01