Galleri PS, Göteborg: Thomas Edetun ”Star Quality” (3/4-18/4)

När en målning beskrivs som ”lekfull” avses sällan ett spontant, prövande bruk av färger. Det lekfulla är oftare liktydigt med ett väl genomtänkt spel med konsthistorien, en reglerad lek med och delvis inom en etablerad tradition. Så gäller också Thomas Edetuns måleri, där igenkännbara referenser sätts in i nya ramar, fogas samman med geometriska figurer, textinslag och andra mer eller mindre aparta ingredienser. I ett litet landskapsmotiv ligger ett stort barnhuvud utslängt, eller om det växer upp ur jorden. I ett annat än mer klichéartat landskap; en klassisk slutscensbild som försetts med stora röda bokstäver: ”THE END”. Bakom bokstäverna ringlar sig den inom måleriet så nötta landsvägen vidare. Fast trodde någon verkligen att måleriet nått sin ände? Uttrycket; det lite grova, murriga måleriet påminner om en annan östgötsk konstnär som Edetun tidigare ställt ut med, Olle Schmidt. Fast här är det berättande uppbrutet, formexperimenten tvärare. I en tudelad målning ställs en edwardhopperskt ödslig byggnad sida vid sida med en uppförstorad, lika hyperrealistisk bild av en cyanidblå kapsel. Verket är mättat av nazistiska referenser, referenser av en sort som inte är typiska för helheten. Bilden tangerar det banala, esteticerande; innehållet bärs inte upp av sammanhanget som domineras av en föga spännande inomkonstlig diskussion. Det är nu inte den som gör att jag fastnar för flera av målningarna; mitt i allt kalkylerande finns en absurd humor och ett svårgripbart hot. Och de giftigt lysande pillren återkommer som varnaglar: strilar i räta linjer över murriga ängar, klibbar sig fast utanför ett övergivet dubbelrum.

(Adress: Kaponjärsgatan 4)

Kristina Hermansson